Om du missat de senaste årens IPA-boom har du sannolikt bott under en fatlagrad stout. Men IPA har inte alltid varit så populär. Och definitivt inte alltid sett ut som den gör idag.
Det är en ölstil som i sig rymmer många stilar och varianter, men gemensamt för dem alla är att humlen spelar en central roll. Vill ni lära er mer om humle kan ni läsa vår artikel ”Vad är egentligen humle?” här. Häng nu med när vi tittar närmre på denna humliga härlighet!
IPA – Uppgång och fall
Vi börjar väl med att konstatera att historien om att britterna uppfann stilen på 1700-talet för att ölet skulle klara resan från Storbritannien till Indien inte är helt korrekt. Förvisso användes extra humle för att höja hållbarheten i den pale ale man fraktade, men det gjordes med i stort sett all öl som transporterades långväga. Öl i samma stil hade dessutom bryggts för den engelska marknaden tidigare.
Med det sagt så blev denna typ av humleförstärkta ljusa ale snabbt populär, och kom så småningom att marknadsföras som ”pale ale as prepared for East and West India Climate”. Även om öl i stilen bryggdes under flera decennier så var det inte förrän 1835 som namnet ”India Pale Ale” nämdes i tryck för första gången. Fler och fler bryggerier i England börjar sedermera brygga ölet och det växte i popularitet. För en mer ingående beskrivning av IPAns tidiga år rekommenderar vi den här artikeln https://punchdrink.com/articles/the-ipa-through-the-ages-beer-history-india-pale-ale/
Men ingenting varar för evigt och IPAn blev så småningom omsprungen som det ljusa ölet à la mode av den tjeckiska pilsnern, och stilen faller i all väsentlighet i glömska, även om den innan dess hinner nå den amerikanska marknaden där bryggeriet Ballentine brygger en variant som lever ända fram till 1996.
IPA gör comeback i USA
Faktum är att när Ballentine börjar avveckla sin IPA-produktion, har IPAns återtåg redan börjat rulla på andra sidan USA. Det beror till stor del på jordbruksuniversitetet i Oregon och utvecklingen av humlesorten Cascade i början av 70-talet. En humlesort med tall- och grapefrukttoner som lade grunden för det som komma skulle.
IPAns nytändning kan sägas ske i och med två ölsläpp på den amerikanska västkusten, dels Liberty Ale från Anchor Steam 1975 (bryggd på Cascade förstås) och en öl från Yakima Brewing några år senare som blir det första att använda IPA i namnet.Hantverksbryggerierna började bubbla i USA och det var IPAn som ledde vägen för kommande giganter så som Lagunitas, Sierra Nevada och Stone Brewing som tog stilen till den breda publiken under 90-talet.
00-talet präglades av vad som närmast kan beskrivas som en form av kapprustning i vem som kunde göra den mest extrema IPAn vilket ledde till en hel del alkoholstarka och humleuppumpade öl, och som ibland anförs som förklaring till varför många säger att de inte är förtjusta i IPA.
2004 bryggde The Alchemist i Vermont en öl de kallade Heady Topper och stilen New England IPA var född. En betydligt mer lättillgänglig IPA än de IBU-jagande dubbleiporna som då var i ropet. Det tog några år, men i början av 2010-talet exploderade den grumliga IPAn och spred sig världen över som en av de mest populära ölstilarna, något som har hållit i sig sedan dess.
IPA-kartan
Man kan prata om olika stilar inom IPA-familjen tills humlen blir gammal, så för att smalna av det något har vi valt att dela upp det efter det vi kallar ”IPA-kartan”. Vi är förstås medvetna om att detta inte på något vis är en heltäckande bild av alla de IPA-stilar som finns, men det finns gott om fördjupning i ämnet för den som önskar det både här och där.
Engelsk IPA
Det finns definitivt en framträdande humlighet i den engelska IPAn, men inte på det sätt som vi kommit att bli vana vid från de amerikanska varianterna. De de engelska humlesorterna skapar tillsammans med en engelska pale ale-jästen ett fruktigt och blommigt uttryck.
I Poppels sortiment har vi ingen riktig representation av den engelska IPAn, men vår Session IPA kan ändå sägas ha engelskt påbrå på sitt sätt. Begreppet session-öl härstammar nämligen från England, och åsyftar en öl med lite lägre alkoholhalt. Smakmässigt är vår Session Pale Ale dock närmre en Amerikansk IPA.
West Coast IPA
Stilen som väckte IPA till liv igen har sitt ursprung på den amerikanska västkusten, därav namnet! Här kan ni förvänta er hög beska och toner av kåda och kall. Ölet är nästan alltid klart och drar färgmässigt åt det orangea.
Poppels-öl i West Coast stil: West Coast IPA, Pine IPA, American Pale Ale
New England IPA
Om det var West Coast som väckte liv i IPAn igen så är det New England IPAn som kommit att definiera de senaste årens IPA-mania. En kollektiv craze for haze skulle man kunna uttrycka det. Dessa öl har oftast en låg beska och präglas istället av tropiska och fruktiga toner och en juicig känsla. De är grumliga och gula till utseende, inte helt olikt ett glas ananasjuice.
Poppels-öl i New England-stil: New England India Pale Ale, Imperial New England IPA, East Coast IPA, New England Pale Ale 3,5
