skip to Main Content

Så tog internationell lager över världen – del 2


Vi fortsätter vår berättelse om hur lager växter fram till världens mest populära ölstil. I den andra och sista delen tittar vi på hur lagern tog sig till USA och resten av världen, och var vi befinner oss idag. Parkera gräsklipparen så åker vi!

Vi lämnade del 1 ffter succén med Pilsner Urquell. Kort därefter började ”pilsner” spridas över Europa och stilen bryggdes snart i flera städer, däribland Budweis. Lagern har alltså i mitten av 1800-talet fått ett fäste i Europa, med sin fräscha och krispiga smak, och jämna kvalitet. Just den jämna kvaliteten fick sig en skjuts av våra vänner i Danmark när Carl Emil Hansen på Carlsberg runt 1880 lyckades isolera enskilda jäststammar, vilket minskade risken för att ölet skulle bli infekterat.

Lagern korsar atlanten

Det är också på 1800-talet som många tyskar väljer att ta sig över Atlanten mot Amerika, i jakt på bättre tider när massarbetslöshet och elände sprider sig på hemmaplan.

En av dem var John Wagner, en bryggmästare från Bayern, som av många hävdas ligga bakom några av de första amerikanska lagerölen. Vid den här tiden drack amerikanarna främst Ale i engelsk stil, men det var dyrt att importera, och nu började de få upp ögonen för lager.

Helt enkelt var det dock inte för Wagner och andra bryggare som försökte efterlikna den ljusa lagern från Europa. Det korn de hade att tillgå i Amerika var annorlunda än det korn de använt i Europa, framför allt var proteinhalten högre, vilket gjorde att ölen blev för ”tjock”. För att lösa detta började man experimentera med att tillsätta spannmål med lägre proteinhalt så som ris och majs. När receptet väl satt så tog det inte lång tid innan lager spred sig längs både väst- och östkust, ja egentligen över hela landet. Under lagerns framväxt i Amerika tävlade stora bryggerier med namn som Miller, Anheuser och Busch om marknadsandelar, namn som säkert klingar bekant hos de flesta idag.

Sen kom förbudstiden vilket tveklöst satte käppar i hjul för både bryggerier och ölälskare. När den väl upphävdes 1933 fanns det bara en handfull bryggerier kvar, framför allt de stora drakarna, som nu massproducerade inhemsk lager. Ris och majs fortsatte att vara en del av produktionen och drog ölet ännu längre mot det lättdruckna, och skulle vissa säga, blaskiga.

Lagern breder ut sig

Det här är en ganska vanlig fråga: Vad skiljer egentligen en porter från en stout? Och det finns ett ganska enkelt svar: Under 1800-talet var en stout helt enkelt en benämning för en starkare version av ett öl. Stout på svenska kan översättas med kraftig, och det var precis vad det var, en kraftigare variant.  

När Daniel Wheeler i början av 1800-talet uppfann ett nytt verktyg för att torka och rosta malt, gav det bryggare en helt annan kontroll och upphov till flera nya ölstilar. däribland porter bryggd på svart malt i stället för brun malt, och vips så fanns det till exempel en ”Irish stout”, och därifrån kan man förenklat säga att stout och porter började handla om två olika stilar snarare än en beteckning av ett starkare öl.

Historien om lagerns framväxt i USA är ganska känd, mindre känd är kanske hur lagern slog igenom i Asien, Sydamerika och andra delar av världen. Om vi vänder blicken mot Japan så kan vi konstatera att landet redan på 1800-talet inspirerades av tyska bryggare och japanska studenter som skickats utomlands för att studera bryggeriteknik kom tillbaka och började brygga lager hemma. Från början enligt de recept de lärt sig i Europa, men med tiden kom egna stilar, ofta lättare och krispigare än originalet från Pilsen.

Även Kina fick smak för lageröl, i hög utsträckning på grund av bryggerier grundat i kolonialismens spår så som Tsingtao, grundat i en tysk koncession. Även i Sydamerika och Afrika växter varianter av lageröl fram både som lokala innovationer och som en följd av kolonialism.

lageröl idag

Ljus lager har idag etablerat sig som etta på försäljningslistor världen över, och det är företrädesvis ett fåtal stora bryggerier som genom olika varumärken dominerar marknaden. Men det har också dykt upp alternativ. Både smakmässigt och utbudsmässigt. Med hantverksölsexplosionen på 1990-talet fanns ett pånyttfött intresse för att utforska lagerölen och såväl gamla som nya varianter har hamnat på hyllorna bredvid den massproducerade industrilagern.

I Sverige har hantverksbryggerier på senare år tagit upp kampen med de svenska bryggerijättarna även prismässigt, där Stigbergets Bryggeri var först ut med sin lågprisöl ”ÖL”, och där bland annat vi på Poppels Bryggeri följt upp med ”Poppelino Lager” och även Nils Oscar med sin ”Magro”.

Back To Top